Klippa till mig?

Nu var det minsann på tiden. Har skjutit upp det så länge så efter jobbet blev jag desperat. Sprang in på närmsta till synes seriösa frisörsalong och klippte mig.
Tjejen som klippte mig var trevlig och duktig, kanske tom. går dit igen :P Men för att klippa rätt var hon tvungen ett platta mitt hår, något av en mardröm för en tupperare som mig. Kom hem, fullt medveten om att mitt hår såg ut långt ifrån som jag ville. Märk väl.

Platt som en panGkaka, lite bättre med burr, tramsig min och tumme.

Nu ska jag ge mitt hår en ärlig chans att växa sig långt.

Köpekli i fingrarna

Traderade till mig en stor bit tyg precis. 155:- slutade kalaset på och jag är nöjd.
Hoppas det känns lika bra när paketet dimper ner i brevlådan (läs jag får ett avi och måste hämta skiten på ICA)Ska förhoppningsvis fynda lite mer på Tradera i veckan, i så fall redovisar jag mina kap här sen ;)

Kunde det vara sämre kvalitet på bilden eller? :P
Men ni fattar.

Over and out.

Hur gick det då med "Operation armhåla" kanske några utav er undrar?
Jodå, för all del. Slutade raka mig på nyårsafton och rakade mig igen den 12/3.
Och det blev långt, det vill jag lova. Det var ju lite det experimentet gick ut på. Jag har aldrig i mitt liv haft orakade armhålor och var allmänt skeptisk till att det kunde bli långt.
Men tji fick jag.

Men nu är det ett minne blott, nu rakar jag mina armhålor igen för glatta livet!
Over and out.

Knapert eller knaprat?

Det är verkligen frågan. Jag går faktiskt inte runt med trasiga strumpor för att jag har det knapert, det bara blev så. Efter en hel dag med fötterna instängda i converse tyckte jag minsann att det var lite kallt om hälarna när skorna kom av. 
Se och häpna, BÅDA hälarna har gett upp på en gång. Jag har inte ens märkt att de börjat bli slitna när jag gjort strumporna från Madrid till små bollar efter tvätten. Hmmm, det kanske är någon liten husmus,  silverfisk eller annat med tänder som har knaprat hål på dem?

Bara strumporna vet, och nu ligger de med sitt vittnesmål i soporna. RIP.

Fröken Självdistans

Insåg i Lördags att ljuset i köket var ganska fint mot min slitna och bleka hy,
så ett par foton satt på sin plats. Jag försöker desperat att se snygg ut, men tillslut brister mitt tålamod och detta blir följden:

Planen från början var som sagt att få en bild där jag ser ganska bra ut.
Men resultatet blir nästan aldrig som jag vill. Detta var så nära jag kom:

Ser inte enbart ut som en bajskååv, det är ju skönt. Tycker om de röriga bakgrunderna med plåtburkar, disk, öppna skåpsluckor osv. Det gör ju bilderna så...lugna.

Återfunnen tonårskärlek.

I julklapp av Nils så fick jag biljetter till The Ark, och igår var dagen D!
Vi peppade hemma med att lyssna igenom Arkeology och åt tacos. Sen åkte vi in till Maria och Mathias, hängde där och drack någon öl.

Eko-öl = inne!

Har för övrigt övergett Sofiero och gått över till Falcons ekologiska öl. 0,5% starkare vilket märktes igår.

Väl på KB var jag ganska nervös, det kändes nästan som om jag skulle på date?! Vi hamnade långt bak, och jag hittade en perfekt lucka mellan två giganter. Alltså, de borde ha en särskild plats för folk som är över 6,40 långa. Eller var de kanske över 1,90? Spelar ingen roll! Långa människor (dit hör alla som är över 1,80) borde förpassas till ett eget hörn i lokalen! :P

Sen drog kalaset igång och Ida Lindén började gråta som en liten 13-årig flicka.
Det var ungefär då jag lyssnade på The Ark som mest, och jag återupplevde morgnar då jag lyssnade på We are The Ark-skivan och sminkade mig. Alltid en bra start på dagen. Under hela högstadiet och en bit in på gymnasiet var det nästan uteslutande det jag lyssnade på. The Ark. Ola Salo. Vilken trogen tonårskärlek han har varit. Jag hade nog nästan ett osunt förhållande till Ark och Ola ett tag. Hade stora papper där jag klistrade upp allt som jag klippt ut från tidningar och skrivit ut från nätet, beställde en VHS med en dokumentärfilmning från The Arks början osv.
Det bästa av allt var när jag hittade en gammal dagbok där jag skrivit om en spelning med dem i Göteborg. Jag vill åka upp, men jag hade varken råd eller tid. Kanske hade jag inte fått lov att åka heller. Men mitt resonemang kring spelningen gick som följande: "Jag kommer alltid ångra att jag inte åker och ser dem nu. Pengar kan man ju alltid få mer av, men en spelning kan man aldrig se igen"

Faktum är att jag håller med 14-åriga Ida Lindén lite.
Jag kanske ångrar mig innerst inne fortfarande, för att jag inte åkte.


Men åter till gårdagens spelning. Den var helt fantastisk! De körde nästan bara gamla låtar, vilket gjorde mig lycklig eftersom jag inte lyssnat in mig på de senaste skivorna. Som med många andra band jag lyssnat mycket  på tidigare tycker jag inte om att deras ljudbilder utvecklas, sound förändras osv. För det blir nästan bara sämre, och då väljer jag att strunta i det. Nästan bojkotta de nykomna skivorna. Så det så. Men de körde bla. Laurel Wreath, Callth You Cometh I, Echo Chamber mm. Och Let Your Body Decide med Motoboy som gästartist. Det var fint.
Och Ida grät, och grät. Sen grät hon lite till. Och Nils bevittnade allt någorlunda förstående. Han kanske himlade lite med ögonen bakom ryggen på mig, vad vet jag. Men hade han gjort det så  hade jag förstått honom.



Men nu kommer en kanske förväntad och välbehövd bildexplosion efter all text!

Jag är så nöjd idag. Över att få ha sett dem, sett Ola, fått vara nostalgisk och faktiskt få gråta öppet över svunna tider och vackra minnen.
The Ark kommer vara min största och bästa tonårskärlek.

Ida <3 The Ark = SANT!

En fika med Aladdin

Jo, det är helt sant. Peter Jöback var i Malmö för att spela in en cover på en Billie-låt. Nils gamla klasskamrat spelade in i Tambourine
och Nils var med som stöd ;)Proffsiga som de är di däringa musikerna så var de färdiga tidigt och fördrev tiden i stan. Blandannat på Lilla Kafferosteriet, där jag joinade efter jobbet. Försökte intala mig själv att det inte alls var konstigt att gå till ett café där pojkvän, vänner och Peter Jöback fikar.
Och ja, vi pratade faktiskt. Nils bröt isen när jag kom och frågade hur jag haft det på jobbet. Peter frågade vad jag jobbade med, och där började det.
Jag var faktiskt inte så nervös, mest pirrig.

Frida var modigare än mig och dokumenterade händelsen!

Jodå, vi blundar allihopa! Peter, Lagge och jag.

Alltså, jag måste bara få det sagt. Mannen är som en dröm. En vacker dröm med ögon man drunkna i. Och trevlig var han ju så klart, så att det gjorde ont. Tyckte det var skönt att han var så "vanlig". Typ svor och sådär. Jag trodde han skulle vara så samlad och lugn. Jag önskade bara att han hade sagt något klyschigt.
Som "Litar du på mig?!" Åhhh, Aladdin <3

Snyggo.

Say it with carrot-penis?

Har lite söndagsmys för mig själv med denna rotfrukt:

Igår hade vi släktträff med familjerna Dunsö, Larsson och Lindhe-Persson.
Otroligt mysigt, så mysigt att min kamera fick stanna kvar i väskan.
Vi åt gott, drack gott och kollade på Melodifestivalen.
En bättre släkt att vara (läs bli) ingift i kan man nog inte hitta, alla är så otroligt fina!

Under dagen, utöver att jag dekapiterat Herr Morot så har jag planterat om mina krukväxter, nästan alla i alla fall 

Sticklingarna av Ampelliljan som jag stulit med mig från Tornhuset

Sedum Morganianum aka. Apsvans. En liten plutt kan bli en ny växt, som den nere vid jorden :)

Min snopp-chili som överlevt vintern. Bär den inte frukt snart blir jag förEbannad!

Cash is king

Som jag nämnde i tidigare inlägg så har jag haft för mycket saker att skriva om, så de bidde ingenting. Nu när jag tagit bilder på allt så kändes det inte så ball längre, det är väl därför man ska blogga när saker händer och inte dagar/veckor i efterhand. Men, jag har i alla fall inhandlat lite grejer sen jag fick lön ;)
Blandannat:

The Ark.s nya!

Fick en värdecheck när jag handlade min nya handväska och hårspray på Åhlens, så skivan blev till sist min för 29:-
Det tycker vi om! Ska göra ett nytt försök att föra över låtarna till mobilen, sist jag gjorde det vägrade min mobil spela upp filerna >_<

Handväskan, snyggare i verklighet än på bild!

På Emmaus vid Heleneholm gjorde jag ett fynd, ett fynd som jag velat göra sedan jag började shoppa second-hand.Nämligen dl-mått i aluminium. Hittade två st 1-dl och ett 1/4L för 20:- Men frågan är nu, vem använder egentligen måttet 1/4L? 2 dl är ju helt ok, men 1/4? Nä det är märkligt...

Har även investerat i det bästa spelet i mannaminne (eller?!)
Mina vänner, Carcassonne! Vilket spel! När man spelar det första gången och får det förklarat för sig blir man lätt förfärad, för det låter som det är för mycket att hålla reda på.
Men under spelets gång så blir det bättre, och redan till nästa gång man spelar så har man blivit mer strategisk. I love it ;)

Vi spelade Carcassonne hos Räkan i helgen :)

För mycket blir ingenting?

Alltså, nu har jag så mycket att blogga om så jag vet helt enkelt inte vad jag ska välja först. Jag har haft storstilat besök av Bella, köpt fina grejer osv. men allt kan ju inte vara i samma inlägg. Nejnej, jag får sprida ut det lite.
Men inte idag, inte nu. Idag blir mycket ingenting.


Kan informera om att jag har lus-nojjan gånger 100 sen det uppdagades att någon av kidzen har löss på skolan. Jag pallar inte alltså! Så fort det kliar i huvudet får jag smärre panik och vill bara raka av mig håret helt så att de små asen inte har något att klamra sig fast på. Får se hur det går helt enkelt, men får jag löss är rakning (och då menar jag full skinhead-rakning) som gäller!

Lusenbusen, tvi vale!

Jag återkommer med allt som hänt, förmodligen i korta inlägg med bilder :)