onsdag 29 september 2010

Hur och varför man avskyr studielitteratur:


...även om de genusinnebörder som fångas i dessa parodiska stilar uppenbarligen är en del av den hegemoniska och misogyna kulturen, har de ändå denaturaliserats och mobiliserats genom en parodisk rekontextualisering. Såsom imitationer som effektivt förskjuter originalets innebörd imiterar de myten om originalet i sig.


Förstår du vad de menar? Inte jag heller...

Att man får text-utdrag på 10 sidor av denna sort som man ska läsa på några dagar + en engelsk text med samma språkbruk på ca. 15 sidor + lite annat göttigt på ca. 10 sidor gör mig helt spattig!

Jag har svårt nog att läsa ut någon typ av innebörd i texterna- och då försöker jag bortse från de svåra akademiska orden och bara läsa mellan raderna och FÖRSTÅ. Det är trots allt därför jag läser genusvetenskap.

Jag har aldrig haft för avsikt att kunna slänga mig med svåra ord eller namedroppa citat från kända genusvetare. Anledningen till varför jag läser genus är för att rannsaka mig själv. Hur jag tänker ang. manligt och kvinnligt, hur jag bedömer och DÖMER utefter det. Vart jag står i frågan helt enkelt.

När man i en annan text måste slå upp 11 ord på en sida, varav hälften inte finns i ett uppslagsverk gör ju inte saken bättre. Profant, transcendent, cartesianska, dualism, femenologi, strukturialism, binarism, genalogi. Många av orden kan jag gissa mig till vad de betyder, men gissningar räknas inte på tentor tror jag?

Om jag överlever denna terminen ska jag så snällt infria mitt löfte som jag gav mig själv innan idag: att ALDRIG läsa på högskola/universitet igen.

Holma Folkhögskola har fått upp mina ögon för program och kurser som "Småskalig eko-odling" under 1 år och "Ta tillvara" under en termin.
Att vara till viss del självhushållande, bli av med äckliga halvfabrikat och skapa, odla, koka, safta eget tilltalar mig som fan och det är något jag överväger att göra till nästa år.

Om kurserna blir av. Skolan ska höra av sig om det blir så och då är jag den som gladerligen går 20 min från tågastationen i Höör för att komma till skolan och så fröer i vår :)

Tills dess blir det att läsa, begrunda och försöka förstå vad tex, subjektivitet och diskurser är.

söndag 26 september 2010

Skapa rum för symaskinen.

För ett tag sedan fick jag en finfin bok skickade till mig <3
Mamma skickade den som en namnsdagspresent och jag min skaparglädje återupptogs!


"Sy Monster" av Fiona Goble.
De små monstrena var de jag tyckte om bäst och ska försöka sy några till mina Billie the Vision-barn! Det finns ju några stycken nu: Inti & Blanca, Joppe och Janne. I slutet av Oktober ska vi åka till Spanien igen och jag ska passa Inti, Blanca och Janne. 
Kommer med andra ord att vara ensamstående mamma till tre barn i åldrarna 8 månader-4 år!
Se verkligen fram emot det och framförallt längtar jag efter att få vara i Spanien igen! Love it!








En "Moopy" och ett lapptäcke jag sytt till Blanca.









Nu ska jag läsa om feminism och dricka ingefära-te, sen ska jag rigga upp symaskinen :)


lördag 25 september 2010

Att ha Ola Salo i sitt hem?

Något som Nils och jag pratar om ibland, mest skämtsamt men med en viss allvarlig underton, är hur jag skulle reagera om Ola Salo skulle komma hem till oss.


För er som inte kände mig som tonåring måste jag förklara att jag hade en helt orationell besatthet kring The Ark. och framför allt Ola Salo. Allt som fanns i bildväg köpte jag och satte upp på svarta A5-papper på mina snedväggar i flickrummet.
Och skivorna "We are The Ark" och "Racing with the rabbits" var det enda som spelade i min CD-spelare som hade ett hologram av ett öga på ena kassettbands-luckan.

Min dröm blev sann när jag och min bästis Linnea var i Malmö för att shoppa över dagen någon gång i högstadiet och vi såg Ola Salo på ett café i Triangeln. En mild panikångest spred sig i kroppen och jag sprang som ett fån till närmsta bokhandel för att köpa en bok och en penna så jag kunde få en autograf.
Tills sist vågade jag mig fram och fick en autograf som jag stolt ramade in och satte upp på väggen (hade inte BARA snedväggar i flickrummet) 



Då Nils producerar musik och Ola Salo bor i Malmö hävdar Nils ofta att han ska ringa Ola och be honom sjunga på någon av Nils låtar. Varje gång jag hör detta får jag en glasartad blick och börjar kallsvettas.
Att jag har prestigeångest gällande mitt hem ska jag inte sticka under stolen med.
Det får/kan inte se ut precis hur som helst när någon kommer på besök-oavsett vem denna personen är.
Därför är tanken av att min största idol genom tiderna ska sitta i min soffa, dricka kaffe ur mina Muminmuggar och klappa mina katter något som känns helt omöjligt.



På väg hem från bussen igår (Fredag) med några öl i systemet så pratade vi om just detta. Och Nils frågade: Om jag hade ringt och sagt att jag och Ola Salo är påväg hem mot oss och vi kommer om 20 minuter, vad hade du gjort då? Tankarna for runt i huvudet! Dammsuga? Tömma kattlådorna? Bädda? Diska? Sminka mig? Fixa håret? Valen var omöjliga och jag sa att om den dagen kommer så måste jag vara rationell och välja det som är värst. Förmodligen hade jag dammsugit, slängt på överkastet, knökat in min klädhög som normalt bor på golvet i garderoben och sen panik-fixat mig!


Men då kom Nils med det omöjliga: Du måste välja! ANTINGEN sminka/fixa till dig eller städa?


Kände en sur smak i munnen och det berodde inte på ölen utan allmänt illamående över att tvingas välja.


Jag sa till Nils att det är som att välja mellan pest och pest, kolera är inte ens med som alternativ.
Det gick inte att svara på och om han NÅGONSIN hade försatt mig i den situationen hade jag förmodligen skitit i allt och sprungit mot bussen :P



Så Ola Salo, eller Nils för den delen: Säg till i god tid innan något besök blir av så jag hinner städa grundligt, baka något sjukt gutt och göra mig och katterna fina.
Det är det minsta jag begär.



Du får så gärna hälsa på Ola, så länge du förvarnar mig!

torsdag 23 september 2010

Ett första inlägg borde vara på sin plats.

Efter några dagars sjukdom började jag läsa bloggar som aldrig förr. Underbara Clara, Lyckobacken, Mattilivet, Coochisblogg.
Jag har länge tyckt att Facebook är helt fel forum för att lägga upp bilder och allt för mycket tankar så en blogg borde vara på sin plats.

Jag ska försöka ha bloggen som en ny version av min bilddagbok och som en klassisk dagbok för tankar och åsikter.

Ett riktigt inlägg kommer nog senare idag, men for now så vet ni vad ni har att vänta.




Så ni håller koll på vem som skriver.