Att ha Ola Salo i sitt hem?

Något som Nils och jag pratar om ibland, mest skämtsamt men med en viss allvarlig underton, är hur jag skulle reagera om Ola Salo skulle komma hem till oss.


För er som inte kände mig som tonåring måste jag förklara att jag hade en helt orationell besatthet kring The Ark. och framför allt Ola Salo. Allt som fanns i bildväg köpte jag och satte upp på svarta A5-papper på mina snedväggar i flickrummet.
Och skivorna "We are The Ark" och "Racing with the rabbits" var det enda som spelade i min CD-spelare som hade ett hologram av ett öga på ena kassettbands-luckan.

Min dröm blev sann när jag och min bästis Linnea var i Malmö för att shoppa över dagen någon gång i högstadiet och vi såg Ola Salo på ett café i Triangeln. En mild panikångest spred sig i kroppen och jag sprang som ett fån till närmsta bokhandel för att köpa en bok och en penna så jag kunde få en autograf.
Tills sist vågade jag mig fram och fick en autograf som jag stolt ramade in och satte upp på väggen (hade inte BARA snedväggar i flickrummet) 


Då Nils producerar musik och Ola Salo bor i Malmö hävdar Nils ofta att han ska ringa Ola och be honom sjunga på någon av Nils låtar. Varje gång jag hör detta får jag en glasartad blick och börjar kallsvettas.
Att jag har prestigeångest gällande mitt hem ska jag inte sticka under stolen med.
Det får/kan inte se ut precis hur som helst när någon kommer på besök-oavsett vem denna personen är.
Därför är tanken av att min största idol genom tiderna ska sitta i min soffa, dricka kaffe ur mina Muminmuggar och klappa mina katter något som känns helt omöjligt.


På väg hem från bussen igår (Fredag) med några öl i systemet så pratade vi om just detta. Och Nils frågade: Om jag hade ringt och sagt att jag och Ola Salo är påväg hem mot oss och vi kommer om 20 minuter, vad hade du gjort då? Tankarna for runt i huvudet! Dammsuga? Tömma kattlådorna? Bädda? Diska? Sminka mig? Fixa håret? Valen var omöjliga och jag sa att om den dagen kommer så måste jag vara rationell och välja det som är värst. Förmodligen hade jag dammsugit, slängt på överkastet, knökat in min klädhög som normalt bor på golvet i garderoben och sen panik-fixat mig!


Men då kom Nils med det omöjliga: Du måste välja! ANTINGEN sminka/fixa till dig eller städa?


Kände en sur smak i munnen och det berodde inte på ölen utan allmänt illamående över att tvingas välja.


Jag sa till Nils att det är som att välja mellan pest och pest, kolera är inte ens med som alternativ.
Det gick inte att svara på och om han NÅGONSIN hade försatt mig i den situationen hade jag förmodligen skitit i allt och sprungit mot bussen :P


Så Ola Salo, eller Nils för den delen: Säg till i god tid innan något besök blir av så jag hinner städa grundligt, baka något sjukt gutt och göra mig och katterna fina.
Det är det minsta jag begär.

Du får så gärna hälsa på Ola, så länge du förvarnar mig!