På mitt jobb har några av mina kolleger (kanske som så många andra förskolärare?) lyckats förminska genustänk till färger och konkret kön.
"Vi tänker genus idag, killarna sitter för sig och tjejerna för sig"
"Nejnej, vi tänker genus- pojkar KAN ha rosa på sig också. Faktiskt."
Tänker genus...Hur trött jag blir på detta orkar jag inte ens förmedla i ord, men jag känner samtidigt att jag dagligen inte kan ta en genusdiskussion, eller snarare en förklaring på vad som faktiskt är ett genustänk och inte. Det handlar ju inte bara om färger eller att låtar BÅDE killarna och tjejerna göra en "tjejgrej."
Grunden för hur queermedvetna barnen kommer att bli lägger vi nu, vi på förskolan tillsammans med deras föräldrar. Faktiskt. Jag som pedagog lägger vikt vid att inte ge leksaker kön, jag säger dock inte "hen" men däremot "den", eller spindeln eller bilen. Prästens lilla kråka blir en den, precis som björnen som sover.
Men jag tillhör en annan generation. Genom studier och givande diskussioner med vänner har jag tillgodosett mig ett synsätt där jag inte ens reflekterar över att pojkarna och flickorna sitter på var sin sida av bordet, att en pojke har rosa på sig eller att flickor slåss. Jag ser till individerna, kommenterar goda handlingar och inte bara fina tröjor och jag blir ledsen på alla barn som slåss.
Jag ryter till när det behövs och daltar lika mycket när det behövs. Sen vad personen framför mig har innanför (i detta fallet) blöjan är helt irrelevant.
Men så tillhör jag också en generation som är frenetiskt inbankade i färger och "kill och tjejbaciller" Jag har min medvetenhet, men så har jag också min grund, min uppfostran och det jag lärt mig. Därav ger jag mig varje morgon in i en konflikt med mig själv. Nils och jag köpte nya tandborstar för ett tag sedan. I 2-förpackningen så valde jag den blå och Nils den rosa tandborsten. Men två gånger om dagen är jag nära på att ta fel tandborste, för att "rosa är en tjejfärg och du är tjej" är så inpräntat i "Ida som individ-hjärnan"att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Så trots min nyförvärvade kunskap och mitt generella tankesätt så gör jag "fel" minst två gånger varje dag.
Men jag tänker såhär: min generation, den omtänkande och kolka generationen när det kommer till genus och queertankesätt har möjlighet att ge våra barn (om vi skaffar några) ett inte lika självklart färgval på sin tandborste.
Vi har möjlighet, om vi tar den, att uppfostra våra barn med tanken att det inte finns kill och tjej-grejer, färger eller könsbundna beteenden. Man är den man är för att man blev den man skulle, man ska inte vara den man inbillas att vara. Typ.
Ni fattar kanske vad jag menar...
Jag är fullt medveten om att jag också har förminskat genus tankar till
"tjej och pojk" och färger nu. Men jag hoppas ni kan förlåta mig.
