Ringer till jobbet och skämms som en hund, skyndar tusan och sätter mig på cykeln.
Vad gör jag? Cyklar punka på bakdäcket (för att adioterna på Debaser inte kan sopa upp på cykelbanan utanför entrén!) Får leda min cykel till jobbet, halvspringandes.
När jag ska låsa fast framdäcket i cykelstället får jag hundbajs på hela handen,
för det hade jag tydligen lyckats cykla i det med...
Allt detta innan kl. 08.00 en Onsdag!
MEN!
Om det inte hade varit för allt detta hade jag inte promenerat från jobbet mot cykelreparatören idag och bevittnat något märkligt och lite ledsamt.
Vid St. Knuts väg möter jag en jäktad, gänglig och påtagligt arg brevbärare ~ 50 år. Han går i rask takt och när han är påväg att passera mig nästan skriker han
"din jävla svarting!" Sen viker han av runt husknuten.
Jag stannar upp och backar för att se vad han håller på med. Han TRYCKER ner posten som han kanske inte kunnat lägga i någon mörkhyad persons brevlåda och fortsätter att svära, nu lite mer tyst för sig själv. Hela situationen var så konstig, jag visste inte om jag skulle skratta eller bli arg. Sånt kan man ju inte säga högt!
Det är ju hans problem om han tänker det, men han kan ju inte drabba oss alla med sina rasistiska åsikter. Men så var det liksom synd om honom med, på något sätt.
Stackars karl, han var så smal och arg, förmodligen för att hans chef driver honom för hårt och inte ger honom ordentliga raster så att han kan äta och lugna sig, kanske prata av lite av sin frustration med en kollega eller två...
 |
| Dumma/stackars brevbärare! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar